titanichistory

Många av passagerarna, främst ur tredje klass, började nu inse att deras liv inte gick att rädda, då nästan alla livbåtar reserverats för passagerare i första klass. Därför försökte många i panik ta sig ombord på en livbåt. Detta gjorde att befälen tvingades att dra vapen, något som mildrade paniken något så att lastningen av kvinnor och barn kunde fortsätta. En del män klädde exempelvis ut sig till kvinnor för att inte bli avslöjade när de klev ombord på livbåtarna.^] Sammanlagt fanns det 20 livbåtar i tre olika sorter. Totalt 3-16 trälivbåtar med plats för 65 personer, träkuttrar för nödsituation 1-2 med plats för 40 personer samt slutligen fyra "hopfällbara" livbåtar med bokstäverna A till D med plats för 47 personer.

Klockan 02.05 firades den sista livbåten ned i havet och mer än 1500 människor var nu helt utelämnade på det sjunkande fartyget. När alla livbåtar hade lämnat skeppet begav sig kapten Smith åter till kommandobryggan efter att meddelat de övriga i besättningen att de har gjort ett gediget jobb. Han avslutade med meningen: ”Nu gäller det att varje man räddar sig själv”. Även Titanics konstruktör Thomas Andrews valde att dra sig undan. Vittnen skall ha sett honom befinna sig i första klass rökrum där han tålmodigt väntade in sin död.

Folk började nu söka sig allt mer akterut då de främre delarna av fartyget nu var under vatten. Titanic skickade nu ut sin sista nödsignal, klockan var då 02.17 och bara en minut senare så slocknade allt elektriskt ljus.^[ Allt fler drabbades nu av panik samtidigt som allt fler drogs ned i det kalla havet, en del av egen vilja. Bara minuter senare hördes det kraftiga oväsendet av fartyget som bröts itu mellan tredje och fjärde skorstenen. Fartyget var helt enkelt inte konstruerat att orka med en sådan påfrestning som att befinna sig med aktern högt upp i luften, vattenfylld med en längd på nästan 270 meter. Flertalet av passagerarna som befunnit sig på akterdelen föll ned i vattnet och omkom. De flesta människor som redan befann sig i havet blev antingen ihjälklämda eller ihjälslagna av de stora restdelar som lossnade från fartyget. När fören hade försvunnit under vattenytan stod aktern fortfarande rakt upp i ett par minuter innan slutligen hela Titanic kl 02.20 försvann ned i Atlanten.

Skeppet lämnade nu efter sig ett flertal ännu levande människor i det kalla havet. Samtidigt som människor förgäves kämpade för sina liv i det iskalla vattnet befann sig de räddade personerna i sina livbåtar endast ett hundratal meter bort. Av dessa var det bara en livbåt, nummer 14 med femte styrman Harold Lowe, som begav sig tillbaka till olycksplatsen för att försökta rädda så många de kunde ur vattnet. På grund av kylan i vattnet hade de flesta redan dött innan de hunnit fram. Endast fyra personer räddades ur det iskalla vattnet när livbåten sökte efter överlevande. Det fanns dock en livbåt som ännu inte var riktigt kontrollerbar. Det var livbåt B som hade hamnat upp och ner och folk som fick syn på denne kämpade för sina liv att få den på rätt köl igen. Till en början var den omringad av ett 150 tal panikslagna människor från att senare minskas till ett tjugotal personer. Några som befann sig vid livbåten var andre styrman Charles Lightoller och Archibald Gracie. Där fick de nu befinna sig tills de blev upphämtade av livbåt nr 14.